Men kan berätta allt dårå, älskar 1D mer än allt så när jag fick höra att dom skulle komma till sverige vart jag otroligt glad och när jag såg att NRJ hade en lägenhetsspelning som man kunde vinna plats till så anmälde jag mig självklart.

Jag vart verkligen helt förkrossad, jag gick inte till skolan den dagen utan låg bara hemma i sängen och deppa. Jag kunde inte förstå hur jag inte kom in först, att jag gått miste om mitt livs chans. Några kanske tycker jag överdrev men tänk er att vara så nära på att få träffa dom, någon tusendels sekund ifrån och misslyckas.

När jag stannade hemma kollade jag runt lite på datan och såg att MTV hade en tävling om en 10 minuters träff, så jag tänkte varför inte. Man skulle skriva vad man skulle vilja fråga killarna om man träffade dom och jag fyllde i allt och la även till ett stycke i desperation där jag vädjade om att dom skulle välja mig, var verkligen helt förkrossad sedan misslyckandet i NRJ tävlingen.

Hela helgen planerade jag inför träffen och på måndagen stannade jag hemma från skolan för att kunna fixa iordning mig i lugn och ro, min kompis kom hem till mig och vi åkte in till stan. Vi gick runt i gallerian innan och jag kommer ihåg att jag mådde väldigt illa och höll på att kräkas för jag var så nervös. Halv 3 mötte vi upp dom från MTV utanför café opera och gick sedan till hotellet. Väl där fick vi vänta i en och en halvtimma för allting var försenat, då var jag extremt nervös. edan kom det ner en kvinna till lobbyn där vi satt, hon var från Sony Music och sa att vi kunde gå upp. Det var jag min kompis och 6 andra tjejer som hade vunnit andras tävlingar (spotify osv) När vi kom upp till till andra våningen så var jag så sjukt nervös, höll på att svimma då, kommer ihåg att jag fick ställa mig mot väggen för att kunna hålla mig uppe. Sedan ställdes vi tjejer på kö och därefter kom killarna.

Vi fick gå fram 2 i taget och krama dom och sedan ta ett gruppfoto, dom var så jäkla trevliga och mysiga allihopa och luktade så jäkla gott. Dom sa typ "hi" "how are you" osv. och det enda jag kunde få fram var "aa", gud så nervös jag var. Louis var dock väldigt, så att säga, avvisande på något sätt. Det kändes inte riktigt som han ville vara där och han gav en dålig känsla, kändes som han tyckte att man bara var i vägen.. Efter det så signade dom våra tröjor, en tjej som jobbade på sony music tog min tröja och gav den till killarna så fick inte prata med dom då, och eftersom jag och min kompis var sist i ledet kunde dom inte skriva "to Madeleine..." utan bara sina namn eftersom det var så bråttom. Sedan var det slut men precis innan jag och Jossi (min kompis) skulle gå ner kommer dom från MTV och gick iväg lite med oss och sa att vi 2 fick stanna kvar och kolla när killarna blev intervjuade av dom. Självklart sa vi ja och följde med intill rummet där intervjun skulle ske. Sedan kom killarna in och Niall satte sig precis bredvid oss och tog lite mat (självklart ;)) och sedan satte dom sig i e soffan där intervjun var.

Det var den bästa dagen i mitt liv, by far. Min största dröm gick i uppfyllelse. Men det var 2 saker som gjorde upplevelsen sämre, det faktum att jag egentligen skulle fått intervjua killarna och frågat dom den frågan som jag skrivit i min anmälning till tävlingen och  att vi skulle fått träffa dom och prata i 10 minuter men det blev ungefär 2-3 då allt var försenat. Sedan den andra och mest bidragande faktorn var att Louis verkade vara på så dåligt humör, det kändes verkligen som vi var ivägen och under deras MTV intervju kollade han lite surt på oss och rullade ögonen så det kändes som han ville att vi skulle gå.. Det har verkligen fastnat väldigt mycket hos mig, att han var så dryg mot oss. Det förstörde hela upplevelsen då han fick det att kännas som att vi bara var i vägen... Men det var fortfarande den bästa dagen i hela mitt liv. Min tröja luktade som Zayn eftersom han hållt armen runt mig när vi tog fotot så spenderade resten av kvällen med att sitta och lukta på min tröja. Vi fick även en godisask med jelly beans som dom ätit ur, finns fortfarande godisar kvar.

Men jag har lite ångest över att jag var så tyst men eftersom jag var så extremt nervös innan så när allt väl skedde stängde jag bara av och eftersom det kändes som Louis tyckte vi var jobbiga försökte jag märkas så lite som möjligt. Sedan för att jag inte tog vara på den, kändes ju så jäkla overkligt alltihopa och det gör det fortfarande, kan inte förstå att jag träffat DOM. De 5 personer som jag har att tacka för så sjukt mycket, dom har hjälpt mig så otroligt mycket och fått mig att le när saker kännts svårt. Det har jag även lite ångest för att jag inte tackade dom när jag hade chansen, jag hade chansen att berätta hur otroligt mycket dom betyder för mig och jag tog den inte. Jag är otroligt, obeskrivligt tacksam till MTV för att dom gav mig den här chansen, kan inte beskriva hur verkligen otroligt tacksam jag är. Dom uppfyllde min största dröm!